Anyway, kvällen slutade inte så bra. Jag tänker inte berätta för jag har förträngt det mesta. Och för att det inte angår er, men jag är bara tvungen att förklara varför jag inte bloggade i går kväll.

Har inte gråtit så mycket sedan 6:e januari, som jag har längtat efter att få gråta. Jag vet- det låter vrickat men jag är inne i en fas(?) där jag har ont om känslor och jag har inte kunnat gråta på länge så då uppskattar man verkligen när sånt här händer. Typ.

Fick skjuts ner till mamma av Christian vid klockan halv elva och när jag stängt in mig på rummet tillräckligt länge och försökt intala mig själv att allt var bra och att allt skulle bli bra så gick jag ut till trädgården och satt ute med mamma och Conny och pratade till klockan halv två på natten. Det var mysigt, trots omständigheterna. jag låg ner under tre filtar (trots att det var varmt ute) med fötterna i mammas knä och lipade som ett barn samtidigt som mamma försökte lugna mig och komma på lösningar och annat. Usch, det var en bra kväll som slutade dåligt. Var det inte så den 6:e januari också? *tänker högt* Jo, det var det. Satan, det måste vara ett tecken! o.o