Hej alla fina!

Ledsen för att jag inte uppdaterad idag men jag har inte orkat. Usch, vilken latmask jag är! Jag har bara suttit vid datorn idag. Från klockan ett, till klockan åtta. Jisses? Fast jag har faktiskt gjort lite nytta, jag har städat rummet! Eller ja, i alla fall plockat undan kläder och sånt! Duktiga jag, right?

Jag saknar förra sommaren, den var bäst! Trots vissa saker och personer som förstörde lite. ehe. Fuck them! Måste tacka min ängel som hjälpte mig överleva den. Hade inte det bästa självförtroendet då, eller självkänslan.
Denne person tvingade mig att förnedras på stranden i t-shirt, leggings och shorts över badkläderna.
Inte så kul i den stunden men alla de små detaljerna har nog hjälpt mig ganska mycket ändå. Och alla gånger denne sa att jag var finast och bäst av alla på jorden. Även om jag inte fattade det då så vet jag nu att det värmde, värmer. Sedan har jag ett fint brev hemma som jag kan kolla på varje dag för att påminnas om att jag faktiskt betyder(betydde, nu för tiden.) något för någon. 
Utan denna person vet jag inte om jag varit den jag är idag. Jag minns inte ens vem jag var innan jag träffade henne. Hur min humor var, hur mina känslor för kärlek var, hur jag tänkte om saker och ting. Så jag henne att tacka för mycket, synd att det är som det är nu men. Ibland vill jag tro att det var ödet. Jag saknar henne som bara tusan, mitt hjärta vill att jag ska springa och krama henne och skrika att jag behöver henne. Men mitt huvud säger att jag ska låta bli. Att det blir bäst såhär, för att vi inte ska bråka mera.
Sedan vet jag ju vad hon tycker om allt, och det verkar som om mitt huvud har rätt.
Men hon måste ändå få veta att hon har hjälpt mig mycket och att hon var en bra vän.


 Vet ni? Jag har insett att jag har mycket bättre självkänsla nu än vad jag hade då, eller till och med vad jag hade i vintras! Jag har fattat att jag måste dras med mig själv ett antal år till så det är lika bra att vänja sig, eller hur? ;)
Nej, skämt och sido. Det känns okej för tillfället, visst. Jag önskar att jag var smalare, vackrare och hade en bättre personlighet. Men jag är den jag är och det går inte att ändra på!
Jag klarar till och med att bada på stranden! Visst, det tar emot men jag gör det!
Mitt självförtroende är fortfarande i botten och jag har svårt för människor. Mer än innan, jag blir nervös och kan inte möta den personens ögon och sånt. Kan knappt prata med min släkt! Det får jag jobba rejält på..


Det var allt jag kände för att dela med er för dagen! Ha en riktigt kväll nu! ♥