Drömmar och självförtroende

"First you believe,

 then you acheive" - Bubzbeauty 

 

Det är ett citat som verkligen har etsat sig fast i mitt minne. Jag tror att det är någonting som väldigt många av oss behöver påminna oss om ibland. Jag vet till exempel att jag kan vilja nå ett mål, men att jag ger upp halvvägs för att jag inte tror på det tillräckligt mycket. Det är någonting jag försöker att jobba på! 

 

Vill prata lite om drömmar och om att tro på sig själv. 
(varning för långt och djupt inlägg)

 

Jag har en dröm, well.. inte en dröm kanske men en liten förhoppning om att öppna en kanal på youtube där jag gör make-up & nail tutorials och liknande (lite som Bubzbeauty och Michelle Phan), men jag har inte tagit tummen ur och börjat trots att jag har tänkt på det väldigt länge. Jag tror att det är för att jag är lite rädd, för det finns så många andra duktiga tjejer och killar där ute som gör exakt samma sak som jag vill göra, och då tänker jag; "Vad är det som skulle vara speciellt med just mig?". Det känns som att man är en wannabe som härmar alla andra utan någon som helst orginalitet, om ni förstår hur jag tänker. 

 

Jag har haft massvis med ideér på saker jag hade velat lägga upp och olika saker jag hade velat filma, men då är det alltid den där lilla rösten i bakhuvudet som trycker ner mig igen och säger att folk kommer att tycka att jag är patetisk och att jag inte kommer att komma någonstans. (<-- vill skjuta den rösten by the way)

Grejen är också att jag helst skulle vilja ha videorna på engelska, vilket jag är lite orolig över med. Speciellt som jag har gått på en (delvis) engelsk skolan, och folk har höga förväntningar just därför. My english is not perfect, men den lär ju inte bli bättre om jag slutar använda den. 

 

Ja, som sagt; det är en massa saker som virvlar runt i skallen på mig som har hindrat mig ett riktigt bra tag. Men nu känner jag att SCREW YOU, egentligen.

YOLO lixom, hihi!  ... Nej, bara nej. 

Vad har jag att förlora? Jag vill inte sitta där när jag är gammal och grå (typ trettio) med mina tolv katter i min gungstol och tänka tillbaka och ångra mig över alla saker som jag inte har gjort. Därför känner jag att det är lika  bra att köra på trots att jag är rädd. Funkar det inte så funkar det inte, men då har jag åtminstone provat. 

 

Det är väldigt svårt att tro på sig själv ibland, och det kan variera från dag till dag beroende på humör, hur mycket man har sovit, hur det går i skolan, relationer and so on. Ja, listan är lång. Och ibland vill man bara ge upp och ta det enklare alternativet, jag vet, för jag gör det själv ofta. Därför har jag börjat göra en liten sak som har funkat (åtminstone det lilla tag som jag har gjort det)

 

"Den positiva boken" (<-- Lame namn, I know. Kalla den vad ni vill)

Där har jag börjat skriva ner alla komplimanger jag fått från vänner, familj, lärare, från mig själv och andra random människor som sagt någonting värt att komma ihåg. Det är väldigt enkelt att hacka upp sig på de negativa sakerna man får höra om sig själv. För många (me included) är det tusen gånger enklare att ta åt sig av en förolämpling än en komplimang. Varför? Jag vet inte, men det suger. Det är en av anledningarna till boken. Jag använder inte boken enbart för att skriva ner komplimanger och liknande, utan också faktiskt sätta mig ner och tänka igenom mina bra kvaliteter. Till exempel saker som; Bra på att laga mat, hjälpsam, hygienisk, trevlig mot gamlingar, behandlar andra som jag själv vill bli behandlad, riktigt duktig på fotboll osv. Alla de sakerna är inte mina egenskaper alltså, utan bara saker jag kom på nu.

Haha, jag och fotboll... Nej. 

 

Sedan kan man fråga andra, till exempel vänner eller familj, om vad de tycker är bra kvaliteter hos en och skriva ned dem med. Så när man har en pissig dag så kan man kolla i den boken, få en liten självkänsla-boost och försöka komma ihåg att allt inte suger och att det finns saker som bara just du är bra på. Jag skriver också ner min bästa minnen och skämt som jag samlat på mig under åren (om ni vill höra extremt dåliga skämt som får en att skratta som en gås när ni är sådär lagom övertrötta i mitten på veckan, snacka med min kompis Alice- hon är ett levande skämt. HAHAHA WHAT? That came out wrong..), det brukar också få mig på bättre humör.

 

Waoh, jag har SÅ mycket mer att säga och prata om, men nu måste jag sova! Om ni skulle vilja läsa mer av liknande inlägg så är det bara att säga till. Inte för att någon någonsin lämnar en kommentar, haha. But you can't hide from me, I know that you're reading...

Det jag ville få fram med det här inlägget var (för er som inte orkade läsa hela inlägget) i alla fall att;

 

Ta steget och våga göra saker du inte trodde att du skulle våga, du klarar det!

 

Och gör du inte det.. don't blame me. HAHA, just joking. Puss, and don't forget to believe in yourself! ♥

-Avslutar med en sån där lagom gammal bild som inte har någonting med inlägget att göra-

 

Peace out. 

FYFAN VAD INSPIRERANDE, USCH VAD AWESOME MODERN MIN!!! <--- ja för du är min 3de mamma so don't give me that loooookkk <3

Du skriver så bra, bannemig nu ska jag allt skriva en liknande bok! <3 löööööv to you!

btw tänkte imorse på det... alltså vi borde göra videor tillsammans. Jag tänkte smsa dig om det men orkade inte för jag vet att du inte brukar svara på mina sms när jag väl vill att du ska svara så ville prata irl med dig istället xD hehe men nu skriver jag det här: du kan ju sjunga (JA DET KAN DU) och... om jag bara typ övar så kan jag göra något annat besides sjunga xD typ... nä vet inte, något? KÖRA KOREAN-RAPPING ELLER NÅTT HAHAHAH (jag är seriös jag har prövat och kört på varje morgon i bilen innan skolan sedan denna veckan började HAHAH)
eller att vi kör PON PON? EVERYTHING'S POSSIBLE (förutom min sångröst för den är förevigt oskapad <-- mitt ord.) men... allt annat förutom den går att öva upp, och vi kan ju försöka göra något tillsammans som är något vi velat göra ett tag nu men som inte tagits tag i! :D apropå att tro på sig själv och inte sitta i 100 år och bli gråhårig och icke produktiv <--- =__= vilka ord....